Legenden om Malin

Det sägs att Dalarna kristnades av missionerande kringvandrande munkar någon gång under 1200-talet och att Sankt David är Dalarnas apostel. Legenden om Malin, den Heliga Malin har sina rötter i 1300-talet och lever kvar än i våra dagar.

Under mitten på 1300-talet kom pesten, digerdöden – den stora döden, till Dalarna och så även Sollerön. När pesten kom så flydde öns innevånare, de som kunde, till fäbodarna på fastlandet. Det sägs att de stannade där i 7 år och när de kom tillbaka så fann de sina gårdar och tillhörigheter orörda. När de återvände till ön så rök det endast ur 7 av öns alla skorstenar.

I folktron så porträtterades pesten på flera olika sätt eftersom att sjukdomen annars var svår att få grepp om. På Sollerön pratade man om Pästiläntan, en grann dalkulla som spred vackra saker omkring sig för att locka folket till att röra vid detta tingeltangel eller att dansa med henne. De som föll för frestelsen dog snart i pesten. Det talades också om det unga paret som kom gåendes med kvast och räfsa, där den unge mannen räfsade fanns det hopp att någon i familjen skulle klara sig. Men där den unga kvinnan sopade med kvasten, där var hoppet ute, där dog alla.

Unga Malin var en av dem som drog sig mot skogarna västerut för att undkomma pesten. Hon stannade dock i Rossbergs fäbodar för att hjäla till att vårda de sjuka som fanns där. Hon förrättade även gudstjänster och tröstade de sjuka. Det ska enligt legenden varit en präst med som drog vidare mot Selens fäbodar, men det finns ingen dokumentation om detta att finna.
Nu bar det sig inte bättre än att Malin fann ett smycke som föreställde Jesus på korset och hon plockade upp det. Hennes livlösa kropp föll ner på det altare där hon förrättade sina gudstjänster. Malin begravdes här under lovsång och klockringning och begravningsplatsen Malibambo invigdes.

Malibambo, Malins kyrka. Kyrkan kallas bambo eftersom att barnen tyckte att kyrkklockorna bammade när man ringde i dem. Bam bam bam blev alltså bambo, kyrka.
Denna vackra kyrka mitt i skogen vid Rossbergs fäbodar används än idag för gudstjänster och mässor. Det finns fina vandringsleder i området. En gammal sedvänja som finns kvar än idag är att den som besöker Malibambo lägger färska blommor på hennes grav.

image (16)

Minnestavla över Heliga Malin.

image (15)

Malins grav.

image (17)

Här firas det gudstjänster.

image (19)

Vägen upp till Malibambo.

 

 

image (20)

Kyrkbänkar mitt i skogen. I bakgrunden ser man slogboden där man kan avnjuta en kopp kaffe eller två när man är på besök.

 

 

image (14)

 

Malins grav igen

 

Information:
Sol-öen, Sollerö hembygdsförening, en krönikebok. årgång 1994 och 2010

Foto:
E. Palmestedt

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.